castlevania-symphony-of-the-night

Spelmusik: Castlevania: Symphony of the Night (PSOne) – Dracula’s Castle (1997)

Förra veckan fyllde Sonys första spelkonsol och därmed hela varumärket Playstation 20 år. Ja, det har gått hela 20 år sen konsolen lanserades borta i Japan. Det känns som ett sent i går. Hela helgen har vi bombarderats av nyheter från deras fan-expo Playstation Experience så det är inte mer än rätt att vi talar om något oförglömligt ljudspår som dess spel levererat.

Det finns några stycken tidlösa kompositioner från den första Playstation-eran och där finner vi bl.a. musiken i Castlevania: Symphony of the Night. I dag tänkte jag specifikt tala lite om melodin Dracula’s Castle som är den första låten man hör efter man axlat rollen som Alucard.

Snabbt som vinden sveper han igenom skogen och gör en enormt skutt upp på Castlevanias vindbrygga före den och porten slår igen precis bakom honom. När han sen dräpt en eller två Wargs i slottets första korridor märker man hur tystnaden bryts av vindsus samtidigt som Dracula’s Castle’s första svepande synttoner tornar upp sig. Desto längre in i passgen man kommer desto mer hör man klaviaturet tillta vid sidan av trumman. Den fräsiga rockoperan är ett perfekt sätt att inleda sitt långa äventyr Draculas enorma boning.

Stycket är fyllt med mäktiga tonhöjningar och de ensamma synt-plinken parallellt med en tilltagande elgitarr före låten börjar om håller jag väldigt nära mitt hjärta som en oerhört minnesvärd melodislinga i spelmusikhistorien.

Bakom musiken har vi den kvinnliga kompositören Michiru Yamane som varit aktiv spelkompositör sen 1987 hos Konami som hon lämnade först i 2008 för att bli frilansare. Castlevania-musik till Aria of Sorrow, Lament of Innocence, Dawn of Sorrow och Portrait of Ruin tillhör hennes mest kända alster. Kronjuvelen förblir dock i mångas ögon musiken i Symphony of the Night.